I går hälsade jag den Rumäniens ambassadör som är stationerad i Stockholm, herr Iulian Buga, välkommen till Residenset. Herr Iulian Buga har tidigare varit ambassadöra både i USA och på Irland.

Rumänien har tillhört många stora imperier: det romerska, det osmanska och Österrike-Ungern. År 1878 vann Rumänien självständighet gentemot Turkiet och utropades tre år senare till kungariket Rumänien.

Med ambassadören diskuterade jag bland annat relationerna mellan Rumänien och Sverige. Sverige har haft diplomatiska förbindelser med Rumänien sedan 1916 och enligt Business Swedens uppskattning finns det cirka 140 aktiva svenska företag i Rumänien.

Jag och herr Iulian Buga     Foto: Karin Fransson

Jag och herr Iulian Buga Foto: Karin Fransson

 

I onsdags deltog jag när Revingerådet fyllde 50 år. Försvarsmakten hade bjudit in chefer för de olika organisationerna i Revingerådet, personer som haft tidigare anknytning till rådet samt de ordinarie ledamöter.

Rådet för det militära pansarövningsfältet vid Revingehed finns fortfarande kvar efter alla dessa år. Flera övningsfält runtom i Sverige hade liknande råd, men dessa finns tyvärr inte kvar.

Vi fick ett axplock från all den verksamhet som bedrivs på fältet. Chefen för P7 hälsade välkommen och berättade om övningsfältets historia, och av Fortifikationsverket  fick vi veta om arbetet med områdets kulturmiljöer. Länsstyrelsen Skåne och Lunds kommun berättade om det goda samarbetets betydelse för utvecklingen av naturvärdena på fältet och Lunds universitet informerade om att fältet resulterat i 55 vetenskapliga avhandlingar.

Vi fick också lära oss om restaureringarna inom EU-projektet Sand Life. Projektet innebär att ny sand grävs fram och gammal växtlighet bränns av och ytor plöjs. Målet är att skapa ett mera varierat landskap med en mosaik av blottlagd sand och växtlighet. I de öppna, solbelysta sandgroparna trivs växter och smådjur som älskar varm sand och som inte har en chans att klara sig där grässvålen har tätnat och marken blivit kall och fuktig.

Projektledare för Sand Life, Gabrielle Rosquist, berättar om projektet. Foto: Margareta Pålsson

Projektledare för Sand Life, Gabrielle Rosquist, berättar om projektet. Foto: Margareta Pålsson

 

Foto: Margareta Pålsson

Foto: Margareta Pålsson

 

 

Under hösten och våren har jag besökt företag som anställer eller ger praktik till arbetslösa ungdomar. Ibland står dessa ungdomar långt ifrån arbetsmarknaden och jobbet hos företaget är deras allra första. De får lära sig att passa tider, ta ansvar och att det kanske inte är en så god idé att ha keps och trasiga jeans på jobbet.  I går höll jag en middag på Residenset för att visa min tacksamhet för att 10 företag hade möjlighet att ta emot mig på studiebesök.

Det var väldigt trevligt att träffa företagarna igen. Vi pratade om allt möjligt, men framför allt om de ungdomar som deras företag har anställt under åren. Både ungdomsarbetslösheten, och arbetslösheten sett till hela arbetskraften, är hög i Skåne. Högre än riksgenomsnittet och det finns kommuner där ungdomsarbetslösheten är över 20 procent. Det är inte bra! Kommer ungdomarna inte in på arbetsmarknaden riskerar de ett liv i utanförskap.

Därför är det positivt att se att företagare, som de jag träffade i går, tar ansvar och ger anställning eller praktik till ungdomar. Som Håcan Nilsson från Sparbanken Skåne sa så förändrar det inte världen, men det förändrar världen för den ungdom som får ett jobb, som får chansen.

Företagarna samlade för middag. Foto: Karin Fransson

Företagarna samlade för middag. Foto: Karin Fransson

Varje år bjuder jag in de skånska riksdagsledamöterna för att informera om, och diskutera, viktiga frågor för Skåne. I år stod Öresund på agendan. Varför? Jo för att förra året var ett händelserikt år utifrån ett Öresundsperspektiv så därför tyckte Länsstyrelsen Skåne att det kunde vara ett bra tillfälle att lyfta viktiga frågor för regionen med riksdagsledamöterna.

Under förra året fyllde Öresundsbron och Öresundsregionen 15 år. Dessutom förändrades det politiska samarbetet i och med att Öresundskommittén blev Greater Copenhagen and Skåne Committee.  Därutöver fyllde Öresunddirekt också 15 år och Länsstyrelsen har sedan början haft ansvaret för att samordna den verksamheten och samordna arbetet med de andra myndigheterna för att skapa en bättre gemensam arbetsmarknadsregion och underlätta för medborgarna på båda sidorna av sundet.

Det var också förra året som gränskontrollerna infördes, vilket naturligtvis har påverkat regionen.

Vi pratade också om ESS, som nu håller på att byggas utanför Lund men också om andra frågor som det arbetas med i regionen. Det blev ett bra möte där vi bland annat diskuterade gränshindren som finns och vilka konsekvenser de får för de människor som bor i ett land och arbetar i det andra.

23maj

Foto: Karin Fransson

I lördags höll jag tal när återskapandet av Klingavälsån invigdes. Jag har alltid sagt att Klingavälsån är det vackraste namnet vi har på en å i Sverige och i dag “klingar” ån mer än någonsin. Det är många som har arbetat tillsammans för att vi återigen ska få en naturligt slingrande å såsom den var för 200 år sedan. Att ån ringlar sig fram långsamt innebär att vattnet blir renare. En renare Klingavälså är inte bara bra för de fiskar, musslor andra djur som lever i ån. Det är också bra för havet en bit bort där vattnet så småningom hamnar. Haven runt omkring oss blir tyvärr allt sjukare. Östersjön är ett exempel, fisken dör eller flyr och badstränderna drabbas av ruttnande alger och tång vid pålandsvind. Vi på Länsstyrelsen har engagerat oss för att söka lösningar och förklaringar på problemen i havet. Och det effektivaste sättet att bota Östersjön är genom att genomföra åtgärder i våra åar som bidrar till att färre skadliga ämnen transporteras ut i havet

Något annat som klingar extra bra i mina öron är att detta projekt framför allt vänder sig till en målgrupp som jag värnar mycket om – barnen. Genom att barn får följa med ut i naturen och lära sig om vad som finns i våra vattendrag, håva småkryp, titta på musslor och bedöma naturvärden i och kring åar ökar deras kunskap och engagemang för vatten.

Att barnen får komma ut i verkligheten och knyta ihop det de har lärt sig i skolan med hur det faktiskt ser ut och fungerar. Det kan inga böcker i världen matcha. Dessutom gillar barn att upptäcka och undersöka, och det får de verkligen göra i detta projekt. Jag tror att de som får chans att uppleva och lära sig mer om naturen också blir mer rädda om den. Och vi behöver verkligen vara rädda om vårt vatten, och naturen runtomkring.

Foto: Lars Johansson

Foto: Lars Johansson

 

Jag fick släppa ut några fiskar i Klingavälsån. Foto: Lars Johansson

Jag fick släppa ut några fiskar i Klingavälsån. Foto: Lars Johansson

 

 

 

 

I går var jag på Krapperups slott för att dela ut en guldmedalj. Krapperup ligger på skånska västkusten och är en av Skånes äldsta sätesgårdar med anor från 1200-talet. En fantastiskt vacker gård. Krapperupsmedaljen delas ut till en person som har gjort förtjänstfulla insatser inom skånsk kulturmiljövård och i år fick Marika Wachtmeister, Wanås Slott, ta emot den fina utmärkelsen. Varför? Jo för att Marika har skapat skulpturparken Wanås Konst.

Wanås slott ligger i nordöstra Skåne och 1987 tog Marika Wachtmeister initiativet till att ge Wanås slottspark en ny skepnad och bli en kreativ skulpturpark. Idén var att använda sig av den vackra slottsparken för att sprida samtida konst till en bred allmänhet. Alltsedan dess har hon låtit allmänheten ta del av hur konst möter natur och historia. Marika Wachtmeister har skapat en svensk kulturinstitution i Östra Göinge!

Samtidskonst av hög internationell klass produceras och visas i Wanås slottspark. I parken finns idag flera permanenta verk, som tillsammans med specifika utställningar utgör Wanås konst. Jag kan verkligen rekommendera er att besöka parken om ni inte redan har gjort det. I söndags var det vernissage för fyra konstnärers utställningar på Wanås.  Bland annat för Rafael Gómezbarros installation “Casa tomada” . Installationen består av nästan 300 halvmeterstora kraniebyggda myror som har invaderat slottets fasad. Myrorna symboliserar den hårt arbetande migranten. En högaktuell symbolik i och med de flyktingströmmar vi ser i vår omvärld. Vernissagen fick stor uppmärksamhet i medierna och faktum är att även Länsstyrelsen Skåne  har haft ett finger med i spelet. Det är nämligen vi som har beviljat att myrorna tillfälligt får monteras på fasaden. Eftersom slottet är ett byggnadsminne behövde de ansöka om tillåtelse att göra det.

IMG_0641

Den pampiga entrén. Foto: Margareta Pålsson